Miljöträning/Polishäst-träning

FRÅGA: Vi är två tjejer från Naturvetarprogrammet  som har ett projektarbete om träning för en trygg häst. Syftet är att förstå och jämföra olika metoder för att få hästen att gå emot sina instinkter. Vi har valt att gå in på unghästutbildning, NH-träning och utbildning av polishästar och har tittat på just metoder för att få dem att samarbeta med och lita på människan som ledare. Vi undrar därför om Du skulle kunna hjälpa oss genom att svara på några frågor?

SVAR:
Hur lägger Du upp träningen – ett träningspass, på sikt? Följes ett visst mönster för alla hästar eller är det individuellt, hur i så fall?

Jag tränar utefter Parellis träningsprogram som innehåller 4 ”savvys”, 2  på marken (i lina och frihetsdressyr) och 2 i ridningen (freestyle och finess). Jag börjar alltid med 7 games, de sju lekarna på marken i lina. De är grunden för allt man vill lära hästen på marken och i ridningen. Det är olika förflyttningslekar som hästar använder på varandra. Dessa lekar bygger ett språk med hästen genom tillit och ömsesidig respekt. De gör hästen följsam genom att man genom kroppsspråket och genom att använda faser när man utdelar tryck och ger eftergift vid minsta försök, tar bort motstånd och får positiva reflexer istället. Vi lär hästarna att svara på väldigt mjuka signaler utan rädsla eller motstånd.

Den första leken är en förtroende/acceptans och toleransövning som går ut på att man bevisar för hästen att man är vänlig, att den inte är rädd för utrustningen man använder eller för saker i miljön. Lek nr 2 handlar om att flytta undan hästen (bakåt, framdel, bakdel) med fysiskt stadigt tryck, lek nr 3 handlar om att flytta hästen endast med kroppsspråket utan att röra den fysiskt. Lek 4 handlar om att balansera bakåt och framåt. Man lär hästen att backa linan ut och sen komma in till en igen, på en rak linje och utan att man flyttar fötterna. Lek 5 handlar om longeringsövningar där vi lär hästen positiva mönster istället för att röra sig runt runt framåt i ändlösa cirklar (för då går hjärnan i bott!). Vid lek 6 lär man hästen att flytta sig i sidled och nr 7 handlar om att sända hästen över, på, mellan saker och tränga utrymmen, en klaustrofobiövning.

Så man kan säga att ett visst mönster följs för alla hästar, men däremot är hästarna olika individer så man måste anpassa sin strategi efter vad för typ av häst man har att göra med. Parellis har genom många års erfarenhet kommit fram till 4 olika ”horsenalites” som alla har olika behov. Genom att kunna läsa vilken horsenality just den hästen har, kan man anpassa träningen bättre för snabbare framgång. I kombination med de sju lekarna som blir mer avancerade och sofistikerade nivå för nivå, tränar man efter olika mönster, också nivå för nivå i de olika savvys, som görs till ett träningsprogram, dvs sju tillfällen i rad.

Vad tycker Du är det viktigaste att tänka på vid “miljöträning”?

Miljöträning ska handla om att vänja hästen vid skrämmande saker, men utan tvång, straff och våld. Man ska bygga upp hästens mod genom förtroende. Det är viktigt att man inte trycker hästen över ”trösklar”. Om man tvingar hästen fram mot något den är rädd för känner den det som att bli knuffad utför ett stup. Man måste vänta på hästen så den är redo och inte lägga tryck på den när den försöker. Det som funkar på hästar är hästpsykologi, inte människopsykologi. Oavsett om det gäller lastning, gå i vatten, över presenning, fånga i hagen etc. så är det approach och retreat som fungerar. Det betyder att man avancerar/lägger tryck/går framåt för att sedan avvakta/dra sig tillbaka eller tillåta hästen att avvakta)/ge eftergift tills hästen är redo för approach igen. Det handlar om tålamod och förståelse och kunna se det ur hästens synvinkel. Hästar ”dummar” sig sällan. De är verkligen rädda och de är inte rädda för att bli skadade, de är rädda för att bli dödade. Nästan alla reaktioner från hästar handlar om deras instinkt att överleva. Det är viktigt att man förstår det. Är inte hästen rädd så handlar det om ett respektproblem, hästen vill helt enkelt inte göra som man vill för att man inte är respekterad som ledare. Det är inget man kan tvinga sig till utan måste förtjänas.

Vilken typ av miljöträning tycker du är bra att börja med för den unga/orutinerade hästen?

Det jag börjar med först och främst är att vänja hästen vid grimskaftet som jag kastar mjukt över hals, rygg, runt ben etc. ser till att hästen inte är rädd för sticken som jag använder som en förlängning av armen i träningen. Sen rekommenderar jag simuleringar för trånga utrymmen och att gå över, under, emellan saker (som vatten, bro, grind, in i fålla etc) med hjälp av presenning, bommar, tunnor och lastpall (sk pedestal).

Vi har tidigare varit med på en träning för polishästar där de tränades att vänja sig vid konstiga/”farliga” föremål, ljud osv. Om Du tränar på liknande sätt, hur tänker Du runt det faktum att ni går emot hästarnas instinkter dvs. deras vilja att fly vid ”fara”? Dvs. hur jobbar Du?

Hästens instinkt är att i första hand fly, i andra hand kämpa. Inom traditionell träning undvikar man oftast allt som hästar kan tänkas bli rädda för. Gör man det så gör man hästen till en tidsinställd bomb som exploderar när något skrämmande plötsligt dyker upp. För det kommer det att göra någon gång. Och vill vi verkligen sätta våra barn på t ex ridskolor på såna hästar? För både vår och hästarnas säkerhet och trygghet måste vi vänja dem vid vår människomiljö med allt vad det innebär, såsom trånga utrymmen – boxar, spolspiltor, hästtransport- ljud, trafik och häftiga rörelser. Jag vänjer hästen vid så mycket som möjligt för att den ska känna sig trygg i människomiljön och för att jag därmed får en säker häst, vilket innebär en lägre olycksrisk. Detta är endast positivt för hästen för att den kan slappna av både psykiskt, emotionellt och fysiskt. Den behöver inte lägga onödig energi på sånt som är en ledares uppgift- min – att upptäcka faror och ta kloka, säkra beslut.

Att träna hästar på att vänja sig vid ljud, eld, farliga föremål etc som polishästarna, anser jag att själva syftet – att få orädda, trygga hästar- är väldigt bra för ju mer hästen är orädd för, desto säkrare häst, desto mindre olyckor. Man kan aldrig vänja hästen för mycket. MEN den stora frågan är HUR hästarna tränas. Jag har personligen sett polishästträning här nere i Blekinge som blev väldigt populärt, men det var inte polishästar utan vanliga ryttare med sina hästar och även på marken. Det jag såg gjorde mig förfärad för det var kedjegrimskaft i munnen på unghästar, tränaren själv satt på hästryggen och piskade en häst fram medan den i självförsvar gång på gång sparkade bakut. Det hade ingenting med horsemanship att göra utan straff, tvång och våld. Och det är som man säger, där kunskapen slutar tar våldet vid, det sitter så djupt i oss att vi tycker det är ”normalt”. De flesta vet inte att det finns ett annat sätt att träna hästar på. Straff, tvång och våld kan leda till underkastelse men aldrig till en häst som ser oss som ledare och vill samarbeta av egen fri vilja. Inom natural horsemanship har vi ett helt annat tillvägagångssätt när vi miljötränar hästar. Med psykologi, kärlek, förståelse, kommunikation, tålamod, förtroende, ledarskap och känsla! Man sätter alltid relationen med hästen i första hand. Polishästträning med natural horsemanship principerna vore fantastiskt och jag hoppas det existerar. Horsemanship är inget som är lätt. Om det vore lätt skulle alla hålla på med det.

Hur jobbar ni för att få hästarna trygga och lita på sina ryttare/ledare?

Genom kommunikationsövningar förtjänar vi hästens tillit och respekt så den ser oss som en trygg ledare. Vi använder samma språk som hästarna, kroppsspråket, och utdelar tryck rättvist, i faser.  Hästen får alltid själv välja sin respons. Vi ser allt ur hästen synvinkel och förstår varför den reagerar som den gör. Vi använder inte tvång, straff eller mekaniska medel. Vi är inte aggressiva eller elaka utan vänliga och bestämda. Vi lär hästarna att inte bete sig som bytesdjur och vi lär oss att inte bete oss som rovdjur.

 

This entry was posted in Problemlösning Frågor & Svar and tagged , . Bookmark the permalink.